PGC Generation 5 - Del 25
Det är fest med tema "vitt" hemma hos Felines storebror Nathaniel och hans familj. Feline står och samtalar i godan ro med sin svåger Lars när han helt plötsligt stelnar till och tittar över axeln på Feline.
Tvillingarnas pappa, Michael, är också han på festen! Han bor granne med Nathaniel & Connie och har därför blivit bjuden. Feline och han har en helt okej relation men hon vet att både Ruby och Farrow också är på festen och de har inte pratat med sin pappa sedan de var små, helt enkelt för att han aldrig hört av sig, och vet inte hur de kommer reagera på hans närvaro.
När Ruby ser att Michael är på festen så drar hon direkt. Hon orkar inte med att ens prata med honom. Farrow å andra sidan står och pratar med sin moster Stefani när hon hör en bekant röst från köket..
Hon går ut för att prata med honom, någonstans långt in i magen är hon ändå lite glad över att se sin pappa. Hon är ju ändå 50% hans gener. Hon hälsar och de börjar prata om vardagliga saker som skolan, vädret osv. Sen säger Michael "Det vore kul om du och Ruby hörde av er någon gång, vi kanske kunde ta en fika?" och då blir Farrow riktigt arg.
- Vänta, vad? Hur kan du ens säga så? Det är du som är den vuxne här. Det är DU som är vår pappa. Det är DU som har låtit mamma ta hand om oss själv från allra första stund. Det är DU som aldrig hör av dig. Det är DU som missat varenda skolframträdande, födelsedag och stora händelser och så har du mage att säga att VI ska höra av oss? Du har vetat var vi bott hela tiden men du har bara struntat i det. Du kunde inte ens berätta för oss att vi fått småsyskon! Det fick vi veta från våra kusiner.
Michael ser först sårad ut men verkar också skämmas. Han vet ju att det Farrow säger är sant. Samtidigt så är han en egocentrisk man som absolut inte kan ha fel i någonting så då tittar han upp på Farrow och sedan går han bara. Han säger ingenting. Bara går.
Strax efter ropar Nathaniels fru Connie på Farrow, hon har hört allting som Farrow sa och hon ger Farrow en stor kram och så säger hon att de behöver inte Michael i sina liv och ber om ursäkt för att de bjöd honom. Farrow säger att det är lungt. När Farrow går hem den kvällen så är hon så himla tacksam för sin familj på sin mammas sida. Alla fantastiska mostrar och morbröder och alla kusiner.
Dagen därpå ger hon sig ut på en ridtur med Venus. Hon älskar ju hästar, det är hennes största intresse och hon drömmer om att kunna livnära sig på det en dag.
Det går lite trögt till en början, som tur är så är Venus världens snällaste häst.
Efter några timmar känner sig Farrow så pass trygg i sadeln att hon väljer att ställa upp i ett nybörjarlopp på arenan och vet ni vad? Hon och Venus gick och vann! Nu vet hon precis vad det är hon vill pyssla med i framtiden. Hon vill bli en jockey!
Karin den 2015-12-05 21:33:59
Taskigt av pappan att vara frånvarande under tvillingarnas uppväxt men minst lika taskigt av dom eftersom dom lika lätt kunde besökt honom.