Simsdeluxe

Så himla kul att ni hakade på idén med en frågestund med Everett & Farrow. Jag hoppas att ni ska bli nöjda med "deras" svar. Jag har skrivit "E" eller "F" före svaret för att förtydliga vem som svarat. Ibland har båda svarat på frågan och ibland har en svarat för båda två. Jag tror ni kommer förstå. Det kom in många frågor så vi sätter igång direkt!
Jag har inte skrivit ut vem som har ställt frågorna. 

 

F: Ja, jag hoppas kunna skaffa nya hästar när barnen har flyttat ut. Jag tror jag skulle klättra på väggarna om jag inte hade någon att ta hand om och hästarna är verkligen det bästa jag vet. Jag saknar det livet väldigt mycket. 

E: Köket. Eftersom vi är en stor familj med mycket som händer hela tiden så ses vi inte alltid alla på en gång. Köket har blivit en samlingsplats för oss. 
F: Jag vet inte om det räknas men jag älskar vår trädgård väldigt mycket, med poolen och trädgårdslandet och barnens koja i ett av träden. Den känns levande och bebodd. Om jag måste välja en plats i huset så tycker jag mycket om flickornas sovrum, det lyckades vi bra med. 

E: Vi skulle gärna resa men att resa med sex barn känns som mer som ett projekt än något man gör för att vila upp sig. Det får vänta tills barnen blivit större. Vi skulle båda vilja se Champ Les Sims (Frankrike). Farrow har också pratat om att hon vill uppleva Aurora Skies som hennes förfäder kommer ifrån. Men det får som sagt bli när barnen är utflugna. 

F: Vi är nog som de flesta familjer, vi tycker om att umgås tillsammans hela familjen. Barnen börjar bli större nu och det är svårare att samla allihop. Vi tycker mycket om värme allihop så om det är en härligt varm sommardag så samlar vi ihop vår skock och drar ner till stranden. ;) 

E: Jag skulle vilja avancera på mitt arbete som kock och så hoppas vi såklart att det ska gå bra för alla våra barn. 

F: .. och när vi blir gamla så vill vi resa, umgås med vänner och kanske flytta tillbaka till landet. Eller, det där sista är det nog mest jag som vill, haha. 

 

F: Det var en utmaning, såklart. Jag visste inte hur jag skulle hantera det, jag ville inte gå in och agera som en förälder från början. Det skulle kännas fel. Everett var dock till stor hjälp och han var också tydlig med att ville jag vara med honom så kom Troy med i paketet, så att säga. Jag var (och är!) så himlastormande kär i Everett dock så det var aldrig något att fundera på. Troy accepterade mig dessutom nästan direkt och vi har en fin relation idag. Han kallar mig oftast för mamma, förutom när vi bråkar, då kallar han mig för Farrow. ;)

 

E: Nej, det har vi inte. Många tror att hon inte lever men det gör hon. Hon valde dock väldigt tidigt att inte vara en del av Troys liv och det var ganska jobbigt där en period. Jag vet inte var hon bor idag eller om hon skaffat familj nu. Troy är ju stor nu men har aldrig saknat sin biologiska mamma, vad jag vet.  

 

F: Jag har flera bästa vänner. Mina kusiner Zoe & Totte med familjer är mina absoluta bästa vänner samt min tvillingsyster Ruby som jag alltid har stått väldigt nära. Sen har jag lyxen att få vara gift med min bästa vän också. 

F: Jag föredrar nog att ha håret uppsatt egentligen. 

 

 

E: Ja, jag vill gärna ha fler barn. Har man sex stycken så kan ju inte en till göra så stor skillnad. Farrow vill inte ha fler barn och vi har båda kommit överens om att det räcker nu. Men skulle det hända så skulle jag inte bli olycklig direkt ;)

F: .. det kommer inte hända, Everett.

 

F: Nej, det hade jag inte. När min syster fick sitt första barn så började jag så smått längta efter egna barn men jag var i ett förhållande som inte hade varit bra för ett barn att växa upp i. Sedan trodde jag att vi var klara efter Penny men så blev jag gravid igen och så fick vi tre på en gång, vilket var lite av en chock! Är väldigt tacksam för allihopa dock. Är inte särskilt förtjust i andras barn och föredrar om mina barn leker hos kompisar istället för tvärtom. 

F: Från min sida så sa det klick. Det var kärlek vid första ögonkastet. Han var den vackraste jag sett och när jag kollade in i hans ögon första gången när han kom upp i min trädgård så fastnade jag bara. Jag kan inte sätta ord på det, det var en känsla i kroppen som bara sa att det var han. 

E: Jag föll för Farrows vilja att utvecklas och leva. Hon hade en glöd som jag saknade. När jag flyttade hit med Troy så hade jag haft det ganska tufft och jag kände att Farrow såg mig. Att jag inte behövde göra mig till. 

E: Farrow är ganska slarvig, lämnar saker framme och har inget problem med att det är lite stökigt. Jag föredrar att ha det prydligt omkring mig och jag kan bli galen när Farrow inte plockar undan disken eller glömmer att tömma torktumlaren. 
F: Everett är den snällaste jag känner och barnen vet om det. Han är väldigt svag för våra barn och jag kan ibland irritera mig på hans ovilja att bestraffa barnen när de har gjort något dumt. 

F: haha, jag tar det som en komplimang! ;) Nej, jag är född med min smala, raka näsa. En av de få bra sakerna jag fick med mig från min far. 

F: Som vi svarat tidigare så vill vi resa. Men också bara få vara med varandra. Eftersom Everett hade Troy med sig in i vårt förhållande så har vi alltid haft barn och vi ser fram emot att få ägna oss till 110% åt oss själva. 

E: När trillingarna var små och Penny fortfarande var ett småbarn var det ganska körigt där ett tag. Jag jobbade dessutom kvällar så Farrow tog hand om alla barnen på dagarna och sedan när jag kom hem så nattade jag barnen och sedan däckade vi båda i tv-soffan. Det var en tid när det kunde gå dagar utan att vi pratade med varandra. Det enda vi pratade om var barnen. "Har Amy ätit?" "Kan du ta Joey" "Läser du saga för Cody ikväll?" men vi pratade inte med varandra. Jag tror att småbarnsåren är tuffa för alla men med fyra småbarn är det lite extra tufft, det handlar bara om att ta sig igenom det och det gjorde vi. 

F: Eftersom Everett inte har någon anknytning till stan sedan tidigare så har jag fått bjuda in honom i min sfär, så att säga. Vi har bra kontakt med mina närmaste vänner och min syster med familj. Min bror med familj har vi lite sämre kontakt med men vi hörs av ibland. Nu tog min mamma ganska nyligen och det känns viktigt för mig att hålla kontakten med min andra mamma, India. 

E: Mina föräldrar är dessvärre döda båda två och jag har inga syskon så vi har mest kontakt med Farrows familj och vänner. 

F: Både ja och nej, det var som sagt tufft ett tag. Vi försöker åka iväg ibland och nu när barnen är lite större så är det mycket lättare att komma iväg. Men det blir inte så mycket vi önskar, det blir det inte. 

E: Tillit, att man kan prata om vad som helst och att man kan lita på varandra. Humor, att man kan ha roligt ihop. Hmm, det var svårare än jag trodde det här. Närhet, att man tar på varandra och är fysiska. Lyhördhet, att man hör och ser sin partner. Kommunikation, att man pratar med varandra. 

F: Vi är exklusiva. Sen är det klart att Everett får krama eller pussa sina kompisar på kinden utan att jag anser det vara otrohet men mer än så skulle jag nog inte tolerera. Jag skulle nog ha större problem med känslomässig otrohet än fysisk otrohet, om du förstår vad jag menar?

E: Vi har egentligen aldrig diskuterat detta förut, det har aldrig varit aktuellt men vi är definitivt inte särskilt öppna. Som Farrow sa, en puss på kinden men inte mer än så. 

E: När Farrow kom hem till mig den där regniga dagen och berättade att hon var kär i mig. 

F: Samma för mig. Det var då Cody kom till. :)

F: Jag tror vi båda är eniga om att vi hellre hade levt ensamma de första 40 åren. 

F: Everett ögon. De glimmar på ett sätt som jag inte har sett hos någon annan. 

E: Farrows skratt. 

E: Jag hade nog inte vilja ändra någonting, trivs väldigt bra med hur det är. 

F: Jo, jag vet en sak! Att Everett hade flyttat in hos mig tidigare. 

 

F: Skulle kärleken av någon anledning ta slut och vi känner att det inte är något mening att kämpa mer så skulle vi nog skilja oss men det är inte något som vi tänkt på så mycket. Det tar vi den dagen det händer, om det händer. 

 

Kan ni inte beskriva era barn? 

E: Absolut! Vår äldsta heter Troy och han börjar bli vuxen nu. Han har precis tagit körkort, pluggar hårt i skolan och älskar idrott och speciellt fotboll. När han inte hänger med kompisar eller gör läxor så är han alltid i närheten av en boll. Cody kommer sen och han är nybliven tonåring. Cody är ganska tillbakadragen, tar inte så mycket plats och har inget behov av att synas och höras så mycket. Han är väldigt smart och har lätt för sig i skolan och har ett specialintresse för rymden så vi köpte nyligen en stjärnkikare till honom. Penny är vår äldsta tjej, hon är bara ett år yngre än Cody och är en riktigt tweenie. Hon har en vilja av stål, älskar att vara i centrum och kräver mycket mer uppmärksamhet än sina äldre storebröder. Hon är väldigt kreativ och duktig på att rita. 

Sedan har vi trillingarna och där har vi Joey som är född först. Joey är på många sätt lik Cody, han är väldigt smart, tycker om att läsa och har lätt för sig i skolan. Han har ett intresse för biologi och säger redan nu att han vill arbeta som läkare som sin moster Ruby. Han är lite mer framåt och har lätt att skaffa sig vänner. Sedan har vi Amy och hon är en virvelvind, på alla sätt och vis, hon kommer bli trubbel när hon blir tonåring, det känner jag på mig! haha! Hon har en vilja av stål men är också väldigt snäll. Hon bryr sig om sina syskon mycket och storasyster Penny är idolen. Penny och Amy går på balett ihop. Vår minsta heter Haley och hon är nog den mest självständiga av alla barnen. Hon leker bra själv och tar för sig av saker. Trillingarna är hittills ganska små, de har precis ganska nyligen börjat skolan och hänger hittills väldigt mycket ihop. Vi ser fram emot att se den utvecklas till egna individer. 

 

F: Troy är 17 år (man får börja köra här när man är 16), Cody är 13, Penny är 12 och trillingarna är 9 år gamla. 

 

F: Det föll sig ganska naturligt. Att Troy skulle få eget rum var självklart, ja. Han har ju inte valt att ha den här stora familjen på samma sätt som jag och Everett har gjort och därför vill vi att han ska ha sitt eget utrymme. Han är dessutom mycket äldre än de andra barnen. Amy och Penny visade tidigt att de ville dela rum. Att Joey fick flytta in till Cody berodde mer på att de har liknande intressen än att de är pojkar båda två. Haley fick välja om hon ville dela rum med Joey & Cody eller Amy & Penny och valde att sova inne hos tjejerna. 

Favoritbarn?
E: Vi förutsätter att du som ställde frågan inte har några egna barn. Vi har inte någon favorit utan älskar alla barnen precis lika mycket. 

 

F: Vi är ganska nöjda med livet som det är just nu, men skulle det dyka upp en stor hästgård i närheten av samhället i en rimlig prisklass så skulle det inte vara helt fel. 

E: Jag önskar bara att det ska gå bra för våra barn, det låter klyschigt men jag är i övrigt nöjd med livet. 

 

F: Vi letar faktiskt efter ett husdjur just nu och kollar efter både katt och hund. Vi fick dock ha renrasiga djur och har inte hittat någon som vi fastnat för ännu. Vi letar mer efter hund än katt dock. 

E: Som vi svarat tidigare, Frankrike. 

 

E: Jag har ingen relation till Troys mamma. Jag vet ingenting om henne, vi pratar inte och jag vet inte hur hon lever sitt liv idag. 

 

E: Det finns egentligen inte så mycket att berätta. Jag är uppväxt i ett vanligt villaområde med mina föräldrar. Jag har inga syskon. Hade det lätt i skolan och levde ett vanligt liv. Efter skolan gick jag på universitetet och efter det så arbetade jag inom resturangvärlden, dock aldrig som kock. Jag arbetade och hängde med vänner och livet ett vanligt ungdomsliv. Träffade Troys mamma via jobbet och vi levde ihop i några år tills hon blev gravid. Vi var båda överlyckliga över att bli föräldrar och det var hon som valde Troys namn. När Troy var några veckor så lämnade hon mig och Troy och jag har inte hört av henne sen dess. Hon skickar kort och pengar ibland till Troy men är fortfarande tydlig med att hon inte vill vara en del i våra liv. I samma veva som hon lämnade oss blev jag uppsagd och när Troy var något år lyckades jag få ett jobb här och det var då jag träffade Farrow. Saknar ingenting från mitt gamla liv. 

 

F: Självklart inte. 

E: Det enda jag saknar är den modersfigur hon var innan Troy föddes. 

E: Nej, hade jag inte skaffat barn med henne så hade jag inte haft Troy. Vi såg dessutom fram emot att bli föräldrar båda två och jag hade aldrig kunnat förutse att hon skulle lämna oss.